<3
Igår var det precis ett år sen du lämnade oss farmor. Det går inte en dag utan att du är saknad. Har fortfarande svårt att förstå att du är borta. Fast du kanske inte är borta. Inte riktigt. Jag vågar hoppas på att du finns här i bland oss ändå. För när jag sjunger, då känns det som du lyssnar. När allt känns svårt, känns du som en tröst. Och när allt känns riktigt bra, känns det som om du glädjs med oss.
Jag minns så väl den gången jag kom och hälsade på dej på sjukhuset. Du bad mej att sjunga för dej. De var mitt i vintern, men den första låten jag kom på var "sommar, sommar och sol", så jag och pappa tog ton. Du var knappt vaken, men jag såg att du log ändå. Varje gång jag hör den låten tänker jag på dej, och varje gång jag ska sjunga, och är nervös, så tänker jag på ditt leende. Det känns lättare då, om jag tänker på allt som var bra. Alla bra saker som förknippas med dej. Och det är många :)
Du ska veta att vi saknar dej, och vi älskar dej farmor<3
Jag minns så väl den gången jag kom och hälsade på dej på sjukhuset. Du bad mej att sjunga för dej. De var mitt i vintern, men den första låten jag kom på var "sommar, sommar och sol", så jag och pappa tog ton. Du var knappt vaken, men jag såg att du log ändå. Varje gång jag hör den låten tänker jag på dej, och varje gång jag ska sjunga, och är nervös, så tänker jag på ditt leende. Det känns lättare då, om jag tänker på allt som var bra. Alla bra saker som förknippas med dej. Och det är många :)
Du ska veta att vi saknar dej, och vi älskar dej farmor<3
Kommentarer
Trackback
