.

Vill ha sommar! Sol och bad och gatufesten och tAKiDA och fränstafestivalen och sandnäset och allt som hör sommaren till!  Vattenkrig och tältning och långa varma nätter! Jag älskar sommaren! Men ändå vill jag att det ska vara en evighet till sommaren. Till skolavslutningen och till "tack å hej, vi kanske aldrig ses mer"
Hela grundskolan har ändå vart en trygghet. Man har inte behövt oroa sej över att inte få några kompisar, eftersom dom alltid funnits där i samma klass. Och man har inte behövt gjort massa val, eftersom det mesta redan vart förutbestämt. Men nu är det inte så längre. Hela 8an gick jag bara och längtade till gymnasiet, men nu i 9an vill jag nästan inte härifrån! Man har kommit alla så nära nu sista året, och det känns förjävligt att måsta lämna allt. Efter varje sommarlov har man ändå vetat vad man ska komma tillbaka till. Men efter den här sommaren kommer allting vara nytt. Ny skola, ny klass, nya lärare, nya val. ALLT. Visst, det är spännande och det känns jättekul att äntligen få gå musik, som jag liksom lever för. Men ändå väldigt skrämmande. Just för att den där tryggheten inte kommer finnas direkt. Efter ett tag lär man fundera varför man ens oroade sej, men nu. Ja, lite pirrigt är de allt.